Andreas Cervenkan använder sin ekonomikrönika i Svenskan för att högtravande påstå att stater nu använder inflation som ett sätt att smita undan sina skulder (ett inte helt okänt fenomen).

Med uttryck som "monetära brutalitet", "tsunamivåg av skulder", "springnota", "finansförtrycket" och "chockhöja skatter" låter det onekligen som allvarliga
övergrepp.

Kortfattat lyder resonemanget så här: Riksbanker (Storbritannien, USA och eurozonen nämns) håller ner styrräntorna på en för låg nivå vilket driver upp inflationen som urholkar statsskuldernas värde (dvs. staten tar en "springnota"). Men med vilka belägg underbyggs detta påstående?

Som skräckexempel används Storbritanniens ("höga") inflation på 4,5%. Genom att gå till källan, Bank of England (Storbritanniens riksbank), ser vi redan på första sidan att inflationen mycket riktigt är 4,5%, att jämnföra med inflationsmålet som är fastställt till 2.0%. Men för de faktiskt orkar läsa inflationsrapporten från maj så verkar Cervenkans anglagelse vara taget ur luften. Vi vet att det är jobbigt att ta sig tid att läsa källor men det krävs bara ett par klick för att få hem rapporten som pdf och sen kan man hoppa direkt till sida 30 för att få förklaringen på den höga inflationen. I sina inflatoinssiffror har Bank of England nämligen valt att inkludera priser för import av energi och råvaror, vars priser senaste tiden har rusat på den internationella marknaden (och som varken riksbanken i Storbritannien eller USA kan påverka hur gärna de än velat). Till kommer också en tillfällig påverkan på inflationen från förändringar i VAT. Samtidigt har sådana inhemska inflationspåverkande faktorer som lönenivåernas utveckling legat relativt lågt.

Sammanfattningsvis finns det ingen orsak att för tillfället misstänka att någon av de utpekade staterna aktivt försöker driva på inflationen i ett försök att smita undan sina betalningsåttaganden. Men inlägg i den ekonomiska debatten som innehåller begrepp som "finansförtryck" är kanske inte heller avsedda att ta på ett alltför stort allvar.

Andreas Cervenkan använder sin ekonomikrönika i Svenskan för att högtravande påstå att stater nu använder inflation som ett sätt att smita undan sina skulder (ett inte helt okänt fenomen).

Med uttryck som "monetära brutalitet", "tsunamivåg av skulder", "springnota", "finansförtrycket" och "chockhöja skatter" låter det onekligen som allvarliga
övergrepp.

Kortfattat lyder resonemanget så här: Riksbanker (Storbritannien, USA och eurozonen nämns) håller ner styrräntorna på en för låg nivå vilket driver upp inflationen som urholkar statsskuldernas värde (dvs. staten tar en "springnota"). Men med vilka belägg underbyggs detta påstående?

Som skräckexempel används Storbritanniens ("höga") inflation på 4,5%. Genom att gå till källan, Bank of England (Storbritanniens riksbank), ser vi redan på första sidan att inflationen mycket riktigt är 4,5%, att jämnföra med inflationsmålet som är fastställt till 2.0%. Men för de faktiskt orkar läsa inflationsrapporten från maj så verkar Cervenkans anglagelse vara taget ur luften. Vi vet att det är jobbigt att ta sig tid att läsa källor men det krävs bara ett par klick för att få hem rapporten som pdf och sen kan man hoppa direkt till sida 30 för att få förklaringen på den höga inflationen. I sina inflatoinssiffror har Bank of England nämligen valt att inkludera priser för import av energi och råvaror, vars priser senaste tiden har rusat på den internationella marknaden (och som varken riksbanken i Storbritannien eller USA kan påverka hur gärna de än velat). Till kommer också en tillfällig påverkan på inflationen från förändringar i VAT. Samtidigt har sådana inhemska inflationspåverkande faktorer som lönenivåernas utveckling legat relativt lågt.

Sammanfattningsvis finns det ingen orsak att för tillfället misstänka att någon av de utpekade staterna aktivt försöker driva på inflationen i ett försök att smita undan sina betalningsåttaganden. Men inlägg i den ekonomiska debatten som innehåller begrepp som "finansförtryck" är kanske inte heller avsedda att ta på ett alltför stort allvar.